Idag var det den sista dagen på mitt sommarlov. Den här sommaren har varit annorlunda. Från ha varit två i nästan 1,5 år, skulle jag nu bara vara en. Att klara sig själv efter så lång tid är inte lätt. Till en början visste jag knappt hur det var att sova i en säng ensam. Jag skulle aldrig få vakna upp med honom igen, aldrig mer bli kliad i håret tills jag somnar, aldrig mer ligga i sängen hela söndan och skratta åt massa sex and the city avsnitt, aldrig mer få vara så där tätt intill. Att veta det gör så fruktansvärt ont. Denna sommar har jag även lärt mig så mycket, blivit så mycket starkare. Har haft överlevnadssätt och vänner omkring mig hela tiden. Ja, utan dom hade jag aldrig klarat mig igenom det. Man säger att man inte kan leva utan varandra men saken är den att man kan faktiskt det. Jag säger inte att jag lever, för det gör jag inte. Men jag överlever utan honom. Sommaren har vart fruktansvärt kämpig. Trots allt så mår jag bra idag, känner mig stark och självständig. Har hur mycket fina minnen som helst som jag kan blicka tillbaka på och både skratta och gråta till. Jag har faktiskt tagit mig igenom denna sommar och en dag kommer jag inte längre komma ihåg hur han såg ut när han vaknar på morgonen..